-

oj oj oj, säger jag bara.

Det kan har varit en av de finaste filmer någonsin, genom tiderna asså.
Precis som hon sa (flickan i filmen) så finns det eller det måste finnas ett hjärta som pumpar blod
och gör att vi lever, men sen måste det finnas ett annat.

Kärleken mellan henne och hennes farfar påminner mig lite om mig och min morfar.
Jag har iofs stor kärlek till alla mina mor och far föräldrar men det är något speciellt med morfar, det går
inte att beskriva hur eller vad som gör att han är så annorlunda.

Jag kan inte säga att jag skulle bli ledsnare om någon av dom dog, för jag skulle vara precis lika ledsen.
Men utan morfar skulle det bli så ooootroligt tomt. Det skulle ta mig sån jäkla tid att smälta att han
är borta.

Men ingen av dom är döda och kommer förmodligen inte dö idag eller imorgon. Så som farfarn sa i filmen:
Jag har levt mitt liv bakvänt, jag har levt mitt liv som att jag vore i himlen. Man ska ta vara på den tiden man
har och inte vara orolig eller ledsen för det som komma skall.

Tack och hej leverpastej


Han är den mest otroliga man jag någonsin har träffat, han ger sig aldrig
men endå har han en eller två hjärtinfarkter, en hjärnblödning, diabetes
och en ganska dålig mage i bakfickan. Mycket fin person!