-

Ibland far det små äckliga tankar i huvudet på mig som gör att fingrarna börjar klia och jag kan nästan omöjligt hindra mig själv från att dela med mig, att skriva det offentligt.

För några veckor sedan träffade jag en person, den enda personen jag kan ha som matrial när jag förklarar hur jag har haft det "i mitt förhållande". Han är den enda jag kan jämföra med. Den personen jag inbillade mig att jag gilla när det egentligen var Det jag gillade. (honom också såklart)

Det där med att ha någon där, som ligger tätt intill, pillar i håret, pussar godnatt, finns där när man vaknar och bara alltid är där när man behöver den som mest.

Man har sina kompisar att skratta med och åt saker, men det är så förbannat viktigt att kunna göra samma sak kille och tjej, i förhållanden. Någon som skrattar åt en när man ramlar, men som sedan hjälper en upp, pussar på pannan och sedan tillsammans skrattar ihop. Ni förstår stuket. Att inte heller lägga sin energi på att bråka, det är det sämsta sättet att hålla lågan i glöd. Det tar sönder. Svartsjuka och ett troget par går inte ihop, litar man på varandra ska man inte behöva vara svartsjuk, naiv och snoka i vad den andra gör, vilka den umgås med eller skickar sms/ringer till.

Som jag alltid brukar säga, :" vill jag vara otrogen då är jag otrogen, men då vet jag också att personen som jag bryr mig om inte kommer finnas där, samma sak tvärtom, om jag skulle ha pojkvän och han vill vara otrogen, ja men då är han det men han ska inte tro att jag är kvar och älskar honom efter det. Då är det hans förlust precis som det är min förlust om jag skulle göra samma sak."

Litar man på varandra och man vet att man tycker om varandra, då vågar man inte sätta det i spel. Och visst jag är säkert svartsjuk när det väl kommer till kritan, men jag kommer aldrig utsätta mitt förhållande för det. Svartsjuk i lagom mängd. (och lite småsvartsjuka är bara gulligt, men det går lätt till överdrift och då blir det bara problem)

Då är det nästan samma sak som att man är otrogen, förhållandet tär lika mycket då som om man verkligen skulle vara otrogen. Fast det går långsammare och man hela tiden bråkar om utifall att den andra ska vara otrogen, varför inte leva i nuet och skulle den ena vara otrogen, ja då är det den dagens problem. Jag tycker att man bör njuta av varandra istället och inse vad man har. För plötsligt kan det vara slut, finito, over.

Jag tycker att man ska se kärlek som en vänskap fast med glöd, som sagt:"love is friendship set on fire." Det ska finnas passion och glöd, men man ska också kunna lita på varandra, kunna prata med varandra om allt och ha respekt för varandra.

Man vill ju aldrig mista någon man håller kär, var rädda om och uppskatta varandra.



tack för mig, puss och hej.